För ungefär 5 månader sedan började jag arbeta som barnflicka åt en familj här i Stockholm. Människor är underliga och dem jag bor ihop med är inte några undantag. Roliga, skumma och rent upprörande saker har hänt mig under dessa månader och om allt det kommer jag att skriva här.

Det är ju viktigt att skriva av sig någonstans har jag hört.

Vi får börja med att beskriva huvudaktörerna – en presentation av vår såpa helt enkelt.

Familjen består av en mamma och en dotter och så jag förståss. Mamma arbetar åt ett flygbolag och är därmed borta ungefär 3 nätter i veckan. Dottern är 11 och går i skolan nära vårt hem. Det är en liten drama queen som, när allt går som hon vill, är riktigt glad. Sen är det jag. En tjej på 21 år som skulle flytta till Stockholm för att plugga och letade billigt boende. Letade lite på blocket.se och hittade en annons om ett rum uthyres i Helenelund. Jag mailade och fick så reda på att det i själva verket var ett jobberbjudande som barnflicka. Jag skulle få bo gratis och äta gratis i utbyte mot lite barnpassning.

Alright tänkte jag och funderade en stund. Tänkte att för csn pengarna kan man ju ha mycket roligt om man bor och äter gratis. Så jag åkte till Stockholm och hälsade på. Mamman visade sig vara i 5o-års åldern och en riktig tant. Välklädd och trevlig. Hon ställde väldigt få frågor och sa till slut att jag skulle höra av mig om jag ville flytta in. Jag åkte hem igen och funderade lite till. Hade inte fått träffa mirkelbarnet då hon var på scoutläger. Skulle det vara ett stort misstag att bli barnflicka?

_____________
visual-schizophrenia.com
muffins med popcorn istället för blåbär?