Jag flyttade in. Träffade flickan och hon verkade väldigt glad, och jag vart väldigt förvånad här, väldigt mörk. Mamma är ljus och dottern mörk. Visar sig pappa kommer från långtbortistan… Även flygvärdinnor have needs ey?

Iallafall, så säger mamman att det inte står någon teve på mitt rum då hon tycker det är viktigt att jag känner mig hemma. Vardagsrummet är alltså tillgängligt för tevetittande. Det här är en ganska viktig sak att komma ihåg för ganska så snart krackelerade den här fina fasaden. Trevligheterna visade sig vara lite mindre trevliga så att säga.

Hade inte bott här särskilt länge förrän jag träffade en pojke på skolan och ett förhållande inleddes. Jag kände mig hemma och han sov över ett par gånger. Några andra vänner var också här ibland och hälsade på. Inget konstigt med det. Men så en kväll när jag och pojken kommer hem från en bio så hörs mammans väldigt ansträngda röst från vardagsrummet när vi går förbi. “Har du inte med dig mobilen?”

Ehm, nä svarar jag, var ju bara i Kista på bio. Jag läser sms:et.

HEJ IDA. JAG VILL BARA ATT DU SKA VETA ATT JAG INTE VILL HA NÅN ÖVERNATTNINGS GÄST HÄR I KVÄLL!

Jag och pojken tittar på varandra och beslutar snabbt att fara hem till honom istället. Kl var kanske 23.30 eller så. Jag går till vardagsrummet och får mig en redig predikan.

Jag har hört att du har haft 4 personer här och jag är väldigt ledsen. Jag arbetar på ett jobb där jag ständigt träffar nya människor och här hemma vill jag ha koll. Jag vill veta vem som är här när jag kommer innanför dörren. Jag vill kunna gå naken ner till frukosten utan att träffa på killar i hallen.

Ungefär så. Jag stod där och ansträngde mig för att inte tappa hakan i golvet rent fysiskt. Här satt kvinnan och typ skällde på mig för något som inte ens hänt! Max har det varit två personer här samtidigt. MAX! Jag misstänkte naturligtvis barnet från första början. Hon är inte så duktig på att återberätta saker.

Men iallafall. Jag bad om ursäkt för att vi kommit hem och lyckades så småningom ta mig ut på gatan. Då insåg vi hur sent det var och hur omöjligt lång tid det skulle ta att åka från Helenelund till Nacka! 1,5 timme senare var vi hemma hos pojken. Jag hade till och med på vägen hem från bion sagt att mamman var så snäll att det var lugnt att han kom! Otroligt pinsamt på alla sätt.

Men men. Får bli en to be continued här.