Ibland känns det just så. Som att hela världens bekymmer ligger samlade på ens egna axlar. Just idag känns det lite så för min del. Har sådan ovilja att göra det jag måste göra, att det nog inte finns mycket jag inte hellre skulle göra:

• Skura äckliga toaletter
• Äta råa ägg
• Sitta brevid alkisarna på tunnelbanan
• Göra java läxan

Bara några exempel på grejer jag hellre gör. Vad är det jag måste göra då? Måste säga till mamman att jag måste flytta. Jag verkligen måste flytta av ett gäng anledningar. Måste ha ett sommarjobb, måste ha tid för det jobbet. Måste få själslig frid i ett eget hem. Måste bort från Stockholm totalt sett tror jag.

Är inte nöjd här och det är väl inte så konstigt när det aldrig var tänkt det skulle va så här. Skulle bo i Stockholm för Nackademin som jag till slut hoppade av. Sen dess finns det ingen anledning. Vilket sätter sig på mitt psyke, vet att jag slösar bort min tid på ingenting. Är riktigt omotiverad att plugga min distansutbildning när jag inte har någonstans att vara någonsin. Inga måsten. Bara datorn och de här 4 väggarna.

Jag ska inte glömma att nämna att jag faktiskt har en pojkvän här som naturligtvis är en stor anledning att stanna kvar, men det känns som att jag nog faktiskt kan lyckas behålla honom även om jag inte bor just här.

Jaja, bara att ta tjuren vid hornen och säga det till dem?

Oh godness!