Mitt liv är en dans på rosor.
Eller hur! Misär och missnöje.

Får man lov att applicera det på en syndabock? För sent, jag har redan valt ut en riktig bock. Känns ju bättre att vara arg på någon annan än på en själv.

Det är inte mycket som liksom går som jag vill. Fast sen är ju allt jag är missnöjd över i-lands problem. Jag menar i the big picture lever ju jag något lyxliv eller något nära det i alla fall. Fast ett jobb, en bostad och.. ja listan går vidare, vore bättre. Mindre studielån vore bra. Bättre resultat på högskoleprovet, kunde jag inte ha ansträngt mig lite mer på gympan på gymnasiet så betygen vore lite högre i snitt? Mindre tjafs med en del av de där x:en. Mindre stolt över en del episoder faktiskt. Vart gick allt fel? Vad hände med självförtroendet, viljan, motivationen?

Gick och klippte mig idag. Tänkte det skulle muntra upp mig och minska på misären och missnöjet. I was wrong.

En liten glimt av lycka när jag hittade ett jobb jag verkligen verkligen vill ha. Men chansen att jag får det känns… minimal. För jag är inne i en cykel av misär och missnöje som färgar av sig på allt annat.

Om bara…