Jag ska villigt erkänna att jag kanske inte läser tidningar eller ser på nyheter särskilt ofta. Lever ganska bra här i min lilla bubbla. Ibland tar jag med mig en Metro och kollar in läget. En del stora saker kan man nog inte undgå hur gärna man än försöker, som tex. Jyllands-Postens publicering av bilder som föreställer profeten Muhammed. Jag läste först ganska nyligen om Muhammed i min Historia A kurs som jag läser in på Kunskapsparken här i Sollentuna. Är ingen expert på islam men tycker att någonstans har vi alla rätt att finnas till och att det nog borde finnas sätt för alla religioner att finnas sida vid sida?

Själv är jag ingen troende kristen. Gick ur kyrkan för massor av år sedan. Har svårt att tro på att det finns en gud där uppe som håller koll på oss. Visst det är en vacker tanke, men det bara inte verkar så logiskt och troligt. Kommer ihåg hur det var en av de första gångerna jag flög. Vart jättebesviken när inte himlen och paradiset uppenbarade sig när vi flög upp igenom molnen. Vart var farfar som de alla sa var i himlen?

Nåja, den här bloggen är ingen politisk blogg och inte heller säger jag mig ha några svar på de här stora och väldigt infekterade frågorna. Men jag måste nog säga att av det lilla jag läst mig till om bilderna av Muhammed så känns hela grejen så överdriven. Okej att man är muslim och djupt troende och känner sig sårad. Men varför spränga/mörda/bränna? Varför bojkotta handel med alla möjliga länder? Att Jyllands-Posten inte vill publicera bilder av Jesus är heltokigt. Både kristendomen och Islam har förbud mot avbildningar men det innebär inte att det bör följas och definitivt inte så där selektivt. Att de flesta av de muslimer som eldar upp flaggor inte kan skillnaden på Englands flagga och Danmarks är lika tokigt. Känns som att alla sidor gjort lika mycket fel och att all sans och logik har ersatts med vansinne och galenskaper.

Jag tycker att man ska hålla på traditioner men bara till en viss grad. Förändringar till det bättre är jag helt för. Som ett öppet samhälle där alla är välkomna och där allas åsikter får föras fram. I en av Dagens Nyheters huvudledare står det att upplysningsfilosofen Voltaire sa en väldigt bra sak: “jag ogillar vad du säger men kommer med mitt liv att försvara din rätt att säga det”, om honom håller jag föresten också på och läser i min historia kurs. Sedan, medan vi ändå är lite politiska, hittade jag via DN en artikel i NY Times som var mycket intressant läsning om Sverige ur någon annans synvinkel. Kanske det är dags för oss att förnya en del av våra traditioner?

För att sedan helt återgå till den här bloggens kärna. Jag har en lång tråkig onsdag framför mig. Ska leta jobb, vilket faktiskt känns omöjligt fast jag har ett traditionellt svenskt släktträd bakom mig. Ska försöka plugga lite, komma ihåg att äta och gå och handla. När ska de här tråkiga rutinerna ersättas av något som upphetsar mig och gör livet mer värt att leva? Vart är kryddan?

Puss.