40års kalas i Uppsala. Jag är förkyld och först att ge upp. Det är hemskt att pojken, som avskyr alla sorters fester när jag försöker dra med honom, är fortfarande där ute och härjar. Fast jag skyller det på att han var uppe till halv tre inatt och inte kan sova.

Vad jag inte skulle ge för ett eget hem och en egen säng just nu… Det skulle va härligt. Gärna med ett gästrum åt sena pojken. Jobbigt att bli väckt av honom sen. Han kan få komma imorrn bitti när jag är kramsugen.

Föresten, jag har screwed up big time. Jättehemskt. Mattan ryckt under mina fötter. Undrar om jag tar mig upp igen från det här. Eller, ehm, jag måste. Så jag har inget val. Men först ska jag sova lite och sen ska jag sätta fart.

Puss.