Servern dog ett tag, så jag var för ett par dagar helt utan kontakt med min kära blogg. Tyvärr skedde detta i en tid då allt varit emot mig och då jag som mest behövde skriva och skriva och skriva. Jag tar igen det nu.

En arg Ida är inget att leka med, det är som en ilsken humla i ens saftglas – som man upptäcker när man väl satt det till munnen. – Daniel

Så är det kanske? Att jag är en ilsken liten missförstådd humla.

Den här bilden heter Dying Bumblebee och lite så känns det efter ett par riktigt motsträviga dagar. Som att jag just kommit på att jag egentligen inte kan flyga och därefter kraschade ner i asfalten och nu lider mina sista kval. Bilden kommer från stock.xchng för övrigt. En av de bättre ställena jag stött på med bilder.

Läste föresten just i wikipedia att humlor visst kan flyga, men de kan inte glidflyga. Deras vingar roterar tydligen i stil med en helikopters rotorblad och de kan därför flyga trots att de är så stora och vingarna så små. Synd! Gillade tanken på att de smitit undan naturlagarna på något vis.

Jag ligger i min säng nu. Jag ska sova. Orkar inte riktigt ta tag i att berätta detaljerna kring de motsträviga dagarna, men för att köra en liten summering:

1. Har umgåtts med en 11-årig vilde.
2. Har bråkat och varit oense med någon väldigt viktig.
3. Har sovit dåligt.
4. Har hamnat om möjligt ännu mera efter i skolan.
5. Mitt rum har blivit invaderade av små ettriga bananflugor. Nä, jag har inte lämnat frukt i soporna här inne. I blame familjens fruktskål. It is NASTY!

On the bright side, pappa kom just med mera lingonsylt till mig. Hans hund reste från Gotland till Västerås idag för att gå till tandläkaren. I find it slightly amusing.

Puss.