Jag har misslyckats med mycket på sistone. Hoppade av en skola, fast det tror jag mest är deras misslyckande i och för sig. Vill nog hoppa av den jag går på nu med. Fick inte jobbet. Orkar inte söka fler. Mitt förhållande verkar gå käpprätt åt helvete. Blir snart bostadslös. Det är inte likt mig. Fast sen verkar jag inte känna mig själv så bra längre heller. Har inget mål och ingen mening med just nånting. Eller så känns det. Aldrig dyker det upp någon som bara fixar heller. Varför måste man alltid fixa allt själv och varför ska allt alltid vara så svårt att fixa?

Jag tröstäter av min paj. Den är rackarns god.

Jag kan inte komma på svaret på ett test till en av mina kurser. Det är ett kompletteringstest för jag inte klarade det första. Det är oerhört olikt mig. Har aldrig fått underkänt på någonting någonsin tror jag. Nu har jag fått underkänt på en hel radda med saker. Har inte ens betyg i några kurser jag borde ha betyg i. What am I doing?

Värsta negativa trenden. Allt bara faller i bitar. Men jag vet, min faster gav mig en tavla för en herrans massa år sen som har svaret på alla mina frågor.

“Efter regn kommer solsken”

Så det måste väl regna ordentligt som fan och rensa bort massor av skit innan solen kommer fram och allt blir bra igen. Undrar bara hur länge det hära ovädret ska pågå. Längtar verkligen efter solen och att vara bekymmersfri.

Fast det är väl förståss jag som ska jaga rätt på solen. Ta fram ett paraply åtminstone. Kanske jag orkar det efter lite sömn.

Puss.