Jag har börjat få ordning på min senaste skoluppgift. Såg till min fasa att en kille lämnade in den där restuppgiften jag har kvar från en gammal kurs. Så om han tog sig i kragen och fick till det så borde ju jag? Men men, en kurs i taget antar jag.

Skoluppgiften går ut på att göra ett mailprogram av enklare sort. Kul att jag får det att funka faktiskt. Jag är nöjd.

Har bokat en minilastbil/buss för att flytta nästa vecka. Ska köpa några nya kartonger för att få plats med all ny skit jag samlat på mig. Tar lillebror till hjälp. Bor hos honom ca en vecka och tar hand om en kompis fågel. Sen ska jag till Gotland och undergå medicinska experiment. *nervös*

Väntar och väntar. Behöver svar från 2 ställen som jag sökt jobb hos. Att vänta är det värsta. Jag borde inte ens vänta jag borde aktivt söka. Borde ta och skramla ihop min portfolio! Borde skicka runt den. Va lika aktiv och duktig som i Karlskrona när jag sökte praktik. Men jag har tappat lusten lite grann. Så mycket att göra. Fast egentligen inte. Jag måste ta och prata med min skola och med CSN.

Min nyare kompis/väninna i Frankrike (Hej Camilla ) gillar att dela in mitt liv i tårtbitar. Hon gillar också att tvinga mig att skriva listor (har inte gjort det än fast jag lovade, förlåt!). Om man delar in sitt liv i tårtbitar, kanske boendet är en bit, jobbet en annan och kärleken en tredje, så säger min kompis att man inte ska hålla på med mer än en tårtbit åt gången. Jag tycker det låter jättesmart. För om man ska hålla på och fixa med precis allt i ens liv hela tiden finns en risk att man göra alla de där sakerna halvbra eller rent av dåligt. Bättre koncentrera sig på en bit i taget och göra det riktigt bra. Hoppas jag har förstått vad hon försökte säga nu, annars finns risk för banning via Skype senare…

Men vad jag ska komma till är att jag just nu, håller på och pysslar med just precis alla tårtbitarna. Jag ska flytta väldigt snart, jag har sökt ett gäng olika jobb och nya skolor och så var det den där sista biten då. Jag vill inte riktigt fatta några beslut om just någonting förrän jag vet mer om vad som pågår med kärleken. Sen måste jag förståss vänta på svar också. Från jobben och skolorna. Tänk om jag inte kommer in? Kommer avlida långsamt då. Högsta drömmen i kras.

Jag ska gå och sova nu. Helt slut! Sov nästan ingenting igår natt och väcktes brutalt tidigt av en konversation som gick något i stil med det här:

“ISABEL skynda dig då! Ta på dig skorna vi får inte komma försent.”

“Mamma, jag har satt på mig gummisnoddar runt byxbenen precis som Ida gör.”

“Va! Men va gör du unge! Ta av de där, du får ju inget blod ner till fötterna! Alldeles för små snoddar!”

“Men..”

“Inga men ta av dig! Vad gör du? Vi har bråttom, det finns inte att vi kommer för sent till det här hör du? Det finns inte!”

Vill bara förtydliga att jag inte alls brukar gå runt med gummisnoddar runt byxbenen, är bara ett par byxor jag äger som är alldeles för stora som jag knyter snören runt vristerna för att få lite Aladdin-stuk på. Hon väljer verkligen de skummaste grejerna att ta efter, hon äger ju bara tighta normala byxor. Måste ha sett underligt ut…

Nu sova.

Monde cruel d’adieu! (Betyder det här vad jag tror det betyder Camilla? *fnissar*)