Jag har träffat åtminstone två personer i mitt “vuxna” liv som varit rakt creepy. Kanske har jag haft tur som inte träffat fler, men på något sätt så känner jag att två är två för många. Båda fallen har varit killar, men jag är rätt säker på att det finns creepy tjejer också. Har iaf hört talas om creepy tjejer från en vän i Malmö…

Den första jag träffade förstod sig inte alls på ordet nej, han förstod varken subtila hintar, kroppspråk eller nej nej nej jag vill inte. Han sa till mig en gång att han inte trodde folk menade nej förrän de skrek, grät och/eller slog honom samtidigt som de sa nej nej nej jag vill inte. Det låter som en trevlig kille va?

Den andra träffade jag först nyligen. Jag trodde jag gjort allt klart och tydligt redan från början. Nej jag vill inte knulla dig, vi kan väl träffas som vänner? Bara prata och ha trevligt? Först så verkade det som att han förstått. Vi pratade, drack öl och hade riktigt trevligt. Sen borde väl larmklockan ha börjat ringa lite tidigare än den gjorde men det verkade ju så bra och jag vill verkligen tro väl om människor. Han tyckte vi skulle dra hem till honom och fortsätta det trevliga, ingen av oss hade budget för att gå runt på stan. Varför inte tänkte jag, gå hem till en kompis och prata är väl snäppet bättre än att sitta ute och prata för då gör man av med pengar också. Larmklockan började ringa febrilt när vi låg på en säng (sparsamt möblerat rum kan man säga) och läste i metro/city och skrattade åt sms folk skickat in. Det var händer, tunga och jag vet inte vad på en gång på alla ställen där de inte skulle vara. Det kändes som väldigt lång tid innan jag lyckades ta mig upp och bort men det var det nog inte, han var bara så snabb och överallt på en gång. Jag gick hem. Inte någonstans förstod han att jag faktiskt sa nej. Det upptäckte jag idag när han på msn ville träffas för att knulla. Say what!?! sa jag. Vad jag än sa så la han inte ner. När jag till slut efter mycket om och med lyckats säga att nej nej nej jag vill inte, kan inte, kommer inte att kunna så slutade han bara prata med mig. För jag var inte till någon nytta om jag inte ville knulla liksom.

Vad är det för fel på en del!?! Han sa på msn innan jag träffade honom den där gången att han tyckte om mig som person och inte för mitt utseende om jag nu trodde det. Min personlighet har han då noll koll på kan jag bara konstatera så här i efterhand och jag är bara godtrogen och korkad! Ska väl kanske lägga till att han har gått på samma skola som mig, att vi träffats lite förrut men bara i större sällskap, att vi samtalat till och från på msn nu ett år eller två. Någonstans hade jag väl goda skäl att tro att det skulle gå bra att träffa honom, en skolkompis så där.

Jag får rysningar i hela kroppen när jag tänker på det här. Sliskiga creepy människor. Jag har så svårt att inse att det verkligen fattas gott i en del människor.

Huh. Dags att tänka på något annat.

Hejsvejs.