Hipp Hipp Hurra!

Idas blogg firar 100 inlägg idag.

Jag sitter på en båt och dricker vin för mig själv med datorn framför mig. Har just installerat om Adobe Creative Suite och börjar quite frankly bli full. Jag har saknat känslan lite. Filten som lägger sig runt huvudet. Går lite långsammare bland mina annars så kaotiska tankar. And best of all, jag gråter inte över dig.

Just nu är alkoholnivån precis rätt för att jag ska intala mig att det är DIN förlust. Jag äter kola snablar från Malaco också. Gott som attans.

För syns skull har jag faktiskt ett vattenglas också.

Man ska inte blogga med promillehalt har jag hört något om. Inte smsa, ringa eller göra just något som man kan få ångest över dagen därpå. Det skiter jag i just nu. Jag har smsat och sitter här och skriver.

Vad är planen Sickan? Jo jag ska be att få tala om för er att planen är fantastisk. 40 minuter båt kvar. 1,5 glas vin kvar. Massor av snablar och om dem tar slut laddade jag upp med ett lager jordgubbssnören också.

Träffade dig innan idag. Det sög balle. Tror jag uppehöll fasaden hyffsat bra. Tur för dig att våran vän var där och höll koll på nivån på saker och ting. Han räddade ditt skinn flera gånger.

Turbonegro i öronen.

En snabel till? Ja tack.

Gick strålande att flytta ut från Helenelund idag föresten. De var taktfulla, snälla och vi lovade varandra att hålla kontakten. I will. Kommer sakna det där stället. Till och med de två. Tycker på sätt och vis det var synd att jag valde bort mina skolor och därmed Stockholm for now. Men samtidigt känner jag, optimistisk som vinet gjort mig, att större grejer är runt knuten. Jag har ett hus, bra musik, bra stereo, mat, bil och planer!

Föresten en iakttagelse så här, när man dricker på en båt är det svårt att avgöra precis hur försiktig man måste vara innan man reser sig upp för det gungar ju redan från början.

Jag hade föresten kortet med mig men gav det inte till dig. För, 1) det är ett jävligt gay brev på baksidan 2) vet inte men någon anledning till finns det säkert. Som hur konstigt allt kändes. Vår vän sa att för honom kändes allt som vanligt, minus lite kroppskontakt kanske. Om jag bara kunde krypa in i din skalle för en liten stund. Behöver förstå! Fattar du det!

Båten snart framme. Inlägg 100 är det första i den här bloggen som skrivits med promillehalt. Tänker inte göra det till en vana.

Det är så ofantligt skönt med lite avstånd. Frihet och lite ambition. På något sätt ska jag komma ut ur det här som en vinnare. Hur jobbigt det än känns mellan varven ska jag fan inte låta dig krossa mig.

Föresten, en annan iakttagelse. Vilken modeguru följer föräldrarna angående deras barns klädsel anyways. Såg jag ut så där när jag var liten? Bilderna jag sett är inte så illa, okej, den där jag cyklar naken på en trehjuling i mammas knallblåa stövlar med ett cyklop på skallen är kanske inte moderiktigt men annars såg jag ju rätt vettig ut. De här ungarna.. jag vet inte ens hur jag ska förklara det. Klär deras föräldrar på dem i sömnen utan någon som helst koll på vad för färg de två strumporna har eller? Jag menar att matcha är ju dumt! Fast det kanske är med det här som allt annat som rör barn, det går inte att förstå förrän man har egna.

Nu tänker jag lämna kidsen. Kommer ju uppenbarligen inte få några inom överskådlig framtid. Nä, jag vet jag ska inte ha några men for fucks sake, går ännu sämre att få dem utan pappan! Herregud så singel jag ska vara nu. Har nämligen fått nog! Jag tänker inte falla i samma grop fler gånger. Någon jävla måtta på att falla för fega kräk får det vara. *höjer ribban flera centimeter*

Jag ska bli nej-sägare. I know, det är en ny inriktning i mitt ja-sägande liv.

Puss och kram då!

Imorgon när jag vaknar har livet börjat om. Igen! Med lite tur gör jag något vettigt av den chansen.

Hej!