Jag spenderade gårdagen ihop med några roliga (både nya och gamla bekantskaper) och drack lite vin samt kollade på best of goole videos. Mycket roligt faktiskt. Det vart allsång med gitarr, Cornelis, Metallica och Kelly Clarkson tror jag minsann. Vaknade och tog mopeden hem, efter att ha inhandlat fruksoppa på en ICA. Låg sen i sängen och tittade på V for Vendetta. Lite skum film så där. Det har helt enkelt varit en ganska seg dag. Solen har värmt på ganska skönt men det har blåst lite kallt. Sommar snart hoppas jag.

Det har nu gått runt en månad sen jag blev singel. Ska inte alls säga det var oväntat men mycket upprörande ändå. Saknar honom så mycket! Förstår inte varför det måste vara så här! Vill inte att det ska sluta så här tyst. Vi pratar inte, kanske är jag dum som vill det. Men efter att ha delat hans liv med honom i så många månader så är jag nyfiken, vill vara med och veta. Vill framför allt veta att det ordnar sig för honom och att han valt rätt? Nä jag vet inte. Kanske vill jag bara tortera mig själv. Det gör jag väl redan antar jag, när jag drömmer om hans händer, hans doft och känslan av hans läppar mot mina. Går runt i en tröja jag tog/fick av honom och kanske är det också dumt. Borde jag kanske avlägsna allt som påminner om honom och anstränga mig hårdare för att gå vidare? Det känns bara så skönt att ha hans tröja och kortet av honom brevid sängen.

Nä usch, nu trillar tårarna igen, verkar finns oändligt många av dem.

Bäst att göra något annat tror jag.

Hej hopp.