Nu har det ju gått ett par veckor sen jag flyttade ut från familjen. Har haft lite kontakt med dottern via MSN. Hon saknar mig och jag saknar henne. Det gick hastigt och smärtfritt att flytta och det är jag så glad för. De hade inte tid att ge mig dåligt samvete och ingen hann börja gråta. Fick skjuts till tåget, tur det för det var rätt gott om grus. Mamman stod och pratade som vanligt. Hon kan prata hon! Lyckades ta mig därifrån med en hastig kram, första kramen jag fått/gett henne ever.

Stod där på perrongen och var så där lycklig som jag alltid brukar vara när något som varit riktigt jobbigt tagit slut. Som i augusti sista dagen på sommarjobbet. Då man studsar hem och flinar brett. Var så glad att det liksom inte gjorde något att jag var tvungen att släpa på en enormt tung väska genom hela stan. Stannade en stund på t-centralen och fikade med en kompis och sen åkte jag vidare hem till xpojken som skjutsade mig till båten.

Hm. Ja, jag kan bara konstatera att det var några spännande månader i Stockholm. Hann med en del men samtidigt inget. Underligt det där. Gick på Nackademin och hoppade av, fast först då jag skaffat mig en pojkvän förståss. Jag hann med att vara barnflicka genom roligt och trist. Träffade några nya vänner samt några “gamla”. Körde bil i Stockholm så många gånger att det nästan slutade vara läskigt. Såg film, lyssnade på musik och besökte inte ett enda museum. Fast såg en utställning på kulturhuset. Fikade på några olika ställen. Shoppade lite grann. Gjorde några dumheter och pluggade på distans. Pendlade mellan Helenelund och Järla, Nacka. Blev nog många timmar sammanlagt.

Men men, nu är jag här på Gotland och livet som arbetslös har börjat. Är sjuk nu igen. Ska till en doktor på tisdag. Ska försöka åka ner till Skåne i helgen och säga hej till mamma, samt tvinga henne förbi Danmark. Vi får allt ta och göra något mamma dotter aktigt. Hade tänkt stanna längre men måste då alltså hem till doktorn. Får väl åka tillbaka sen igen.

Puss å kram – vi ses på stan.