Appråpå just ingenting. Är appråpå ens ett ord?

En gammal och väldigt kär vän ringde nyss. Pratade om lite allt möjligt, kollade upp vad som hänt sen sist helt enkelt. Jag frågade om hon fortfarande pluggar och om hon fortfarande hade samma man.

Till saken här ska väl sägas att de två, ja de var ett par från första början. Gick inte att se hur de hörde ihop egentligen men hörde ihop gjorde de på ett avgjort definitivt sätt.

Hon sa nej. Nej! De är inte längre tillsammans. Jag som skiljsmässobarn borde kanske inte bli förvånad över såna här saker. Men, jag vill så gärna tro på kärleken och vill så gärna att den ska vara för evigt. De två var ett sånt där par som bara borde ha funkat. En annan kompis här i Stockholm var tillsammans med en kille förrut där jag också tänkte, nej det här kan inte misslyckas.

Fast ändå misslyckades förhållandena. Liksom alla mina egna gjort. Går det då inte att tro på kärleken? Har jag en trasig radar för såna här saker?

Det är såna här dagar jag är glad att jag mestadels lever i min egen skalle, i min alldeles egna verklighet där allt är sugarcoated. Där jag lyckas inbilla mig att det inte var mitt fel att Han inte var något annat än en alldeles vanlig han. För jag menar, Prince Charming är runt hörnet right?

__________

Dagens låt: OutKast – Morris Brown

Lyssnar på nu: Maria Mena – Sorry (hemsk låt, heartbreaking)

And I say baby, yes I feel stupid to call you, but I’m lonely
And I don’t think you meant it when you said you couldn’t love me
And I thought maybe if I kissed the way you do, you’d feel it too

He said I’m sorry
so sorry
I’m sorry
so sorry