Nu misstänker jag att det här är något som räknas till intern skämt mig och Daniel emellan. Är svårt att lista ut vart man börjar för att förklara vem ufot är och varför han är ett sådant ufo. Fast tro mig när jag säger att det kommer som en total chock att han överhuvudtaget pratar med mig och att jag hellre badar bland iglar än ser på film med honom, eller faktiskt överhuvudtaget befinner mig i samma rum som honom.

Jissus, om jag ändå kunde visa er hur han ser ut och de “coola” moves han gör. Tänk er en kroppsrörelse som passar till katjing!, något som börjar med ett höftjuck och har nån sorts släng med armen i din riktning i mitten för att avsluta med en blinkning.

Jag har inte hört av honom på månader och så får jag det här? En kallsup i vattnet som vi kallar livet. Usch! Hur ska jag kunna sova. Han har listat ut i vilken kommun jag bor!

Fan Ida kom hit och dansa med mig?

*skrattar elakt* Låt honom hitta bloggen. Jag har varit väldigt elak mot honom under den korta tid vi gick i skola tillsammans. Some ufon don’t deserve kindness. Efter han gjort den dära rörelsen jag beskriver ovan och avfyrat frågan: Ska du med på en kaffe? så skrattade jag så jag höll på att dö och sa, nej. Det var inget snällt skratt och ja en viss rodnad kunde ses på hans kinder. Ja det var ett helt klassrum där av datanördar som alla började skaka inombords, that is what happens when we try and ask ladies out on dates. They eat us alive!