Idag lyssnar vi på Lars Winnerbäck. Jag och min förkylning. Vi lyssnar på Moneybrother, Ray Lamontagne och några andra gamla godingar. Vi har sovit mycket.

Sen fick vi för oss att göra sagogrynssoppa. Det gick bra ändå tills jag kom på att saften jag använde, saften jag själv gjort, smakar lite weird i eftersmaken så nu smakar ju hela soppan urk. Jag gjorde två satser saft och den sista blev klart godare än den första. Så jag gissar nu att jag använde den första satsen. Suck. Mina sagogryn helt ruined in äcklig soppa. Älskar sagogryn. Älskar inte min soppa.

I övrigt så hyllar vi idag farmor och människor som Tipa. Jag har roat mig med att läsa Tipas blogg idag. Jag blir impad och ansöker genast om inträde i fancluben Daniel är ordförande i. Jag blir impad av all kärlek och all levnadslust. Av alla upp och ner och all musik. Vad gäller farmor så är hon bara bäst på alla sätt och jag önskar jag kunde bo i röda huset granne med henne jämnt!

Innan jag går ska jag berätta en sak jag kom på igår. I filmen om mitt liv ska följande scen finnas med:

The elevator doors opened and the man walked out talking on his cell. He searches a few pockets for the key and finally finds it. He opens the door to the dark and quiet apartment. He turns on the light in the hallway on his way towards the kitchen. He stops suddenly.

“Ey, dude, can I call you back?”

“Ehm, yeah sure, is everything alright?”

“Yeah, my girlfriend is, ehm, sleeping on the moose. Call ya back soon.”

Säger inte det allt? *skrattar* Ibland undrar jag vad som pågår i mitt huvud. Alla dessa scener som spelas upp.