Jag har den perfekta minen som skulle passa in på det här inlägget. Skulle summera ihop det hela. Det är en bartender som brukar göra den. Meh! är det närmsta ord jag kommer som beskriver. Fast utan ljud är det ju svårt för er att förstå.

Jag är förbannad. På allt. För att det är orättvist och svårt. Ständigt uppför. Jag lever i en såpa av värsta sort. Visste ni tex att jag pratar så fort att någon jag känner, som för övrigt allt är hur trevlig som helst när vi umgås, får huvudvärk? Varför jag då borde hitta en lägenhet att dela med honom blir bara mystiskt. Knappast så att han diggar huvudvärk. MEH!

Killar!!! Jag hajjar inte. Fattar inte. Hur kan det vara så svårt att kommunicera. Jag har spenderat dagen med att se på serier. Greys Anatomy, där de gifter sig till höger och vänster, My name is Earl, där de knullade som kaniner samt Lost där de uttrycker nothing but love for one another. Såg Heroes med… Haha. Massa serier blev det.

Jag vill inbilla mig att jag inte är särskilt svår, vill ha någon att kramas med, någon att knulla med (för att uttrycka mig jävligt rakt). Behöver inte vara något seriöst så, men det behöver ske på regelbunden basis med samma person. Behöver inte presenter, middagar och romantiska promenader, även om sånt kan va trevligt också. Men kanske jag bara inbillar mig trots allt. Lillebror säger jag är som en krånglig kringelkroksväg. Kanske ingen hajjar hur bra jag är eller så är jag inte värd besväret?

Meh! Så totalt önskar jag att jag hade en videosnutt av minen och hur order Meh! ska uttalas till det så ni hajjar. Jag tänker ge upp nu. Ge fan i alltihopa. Kanske är det först då som Prince Charming tänker dyka upp to the rescue. Eller också gör han inte det och det skulle då inte förvåna mig det minsta.

Sova nu ja.

Puss kram.

Ps. Har sagt upp mig från mitt jobb, har skaffat ett nytt. Ds.