Greys Anatomy säsong 3 verkar ha slutat i katastrof. Christina blev dumpad. Meredith dumpade. Eller troligen dumpade. Såg inte ut som det kommer fler avsnitt. De är lika vilse som jag de där karaktärerna. Utan planer. Jag vill ha en plan. Ena dagen är den planen hus, hund, man och eventuellt såna där små jobbiga barn. Andra dagen är det ett coolt jävla jobb och ett jäktigt liv på toppen. Jag ser inte riktigt hur de två ska kombineras. Pappa är här nu. Han sa, är det här vart du vill vara då? Ska du inte komma hem? Mamma säger detsamma men menar ett helt annat hem.

Jag vill verkligen ha en plan. Jag behöver fatta ett par riktigt hårda beslut. Jag önskar någon kunde göra det med mig. Att inte allt viktigt här i livet behövde göras ensam. För det är ju så. Vi föds ensamma, vi väljer vägar och vi dör till sist ensamma. Det finns tillfälliga stöd här och där javisst. At the end of the day är det ändå jag, bara jag. Kanske är det en gåva att inte ha några band till något. Jag känner verkligen inte att jag måste göra något speciellt för någon annan. Kanske är jag rakt bara självisk. Men jag kan flytta vart jag vill och ändå känna att jag älskar dem som jag älskar och inte nödvändigtvis måste se dem ofta. Världen är väldigt stor fast ändå väldigt liten. Jag kan fara vart jag vill. Ändå sitter jag här och häckar som en annan gammal höna. Jag borde vara på väg någonstans. Inte bosätta mig med något som känns bekvämt.

Fan ta dig plan. Göm dig inte längre. Bara kom fram. Jag vet du är där någonstans i bakhuvudet.