Hej hopp.

Jag kan inte somna. Dels för att jag har ont i min hals och dels för att jag inte kan släppa en sak. Känner mig märkligt störd av den senaste tidens händelser. Faktiskt händelser som inte angår mig egentligen. Jag menar, det rör sig om två av mina vänner. Eller den ena personen är min vän och den andra var det. Vad som rör sig mellan dem två, I shouldnt care. Men jag gör det. Därför att jag var där först. Jag är den som blev struken ur ekvationen på ett tidigt stadium. Sårad självkänsla I suppose.

Det är en smula äckligt att vara avundsjuk på att goda saker händer goda människor. Jag inser att jag har sidor i min personlighet som jag starkt ogillar. Jag inser att jag just skickade ett sms som delar av mig inte ville skicka och som antagligen framställer mig i en otroligt dålig dager. Möjligen ger det dåligt samvete. Jag borde be om ursäkt. Har ju trots allt strukit honom från listan över vettiga människor bara av den enkla anledningen att han valde någon annan än mig. Någon som jag till och med introducerat honom för. De två passar nog otroligt bra ihop. Trodde inte ens själv på han och mig.

Så vad fattas mig för att jag ska släppa det här tro? Ursäkter spelar ingen roll. Inget går att ändra. Vad för closure vill jag ha?

Jag ligger här och vrider mig i bitar. Grubblar. Hör engelsmannens röst där han skrattar åt mig. För det är ju absurt. Jag inser ju själv det fina i historien. Två bra människor fann varann. Jag inser också att det inte var ämnat för mig. Inte med honom och inte just nu.

Jag tittar ofta på min mobil där jag likt en sann fjortis i kris skapat ett tema med Chester. Han är bra fin, blicken han har passar så bra just nu också. Den är smått road. Som att han vet att jag är tramsig utan dess like.