Hej kompisar! Ligger vaken så här mitt i natten och funderar lite över allting. Ska kanske börja med att berätta om min dag.

Vaknade när väckarklocka 1 ringde. Snoozade. Funderade över min oförmåga att kliva ur sängen vid väckarklocka 1. Väckarklocka 2 ringde efter ett par till snooze. Tänkte att shit nu hinner jag inte med frukost igen! Suckade och tvingade benen ut över kanten. Kliver upp, jagar kläder, packar ner det viktigaste jag behöver för dagen. Gör en snabb chai latte och går ner till Edsberg centrum. Köper en macka av bageriet. Går till bussen. Sätter mig på den med latten och typ somnar. Vaknar lite då och då av att jag typ håller på att spilla ut allt över mig själv. Kliver av på sergels torg som nån sorts sengångare. Går ner på plattan och inser jag inte har mitt passerkort. Börjar leta och nej hittar de inte. Förbannar mig själv medan jag smyger in bakom en kille som är väldigt misstänktsam. Var tvungen att peka och ta ur hörlurarna för att säga, jo jag lovar jag jobbar här. Letar igenom väskan en gång till. Inget kort.

Börjar dagen med att ringa Apple, min stackars fars iMac mår lite dåligt. Slutar med att de listar ut vart jag jobbar och säger han måste ringa själv. Så jag ringer honom och ber honom göra detta. Dagen släpar sig fram. Vi har öppet extra länge för Leopard släpps. Käkar lunch med Viktor på Lejonet som liksom inte var en höjdare. Men Viktor var chill. Får välja att långt bättre lunchställe nästa gång.

Gick tillbaka och klockan blev äntligen 18, fick lite skäll och det var en del strul men vi fick ut en hel drös med Leopards till folket. Det blir dags att dra hem och jag missar precis en buss i Mörby. Passar på att äta en tunnbrödrulle vid Mörby grillen för magen var rejält sur. Jag kommer hela vägen till Sjöberg med bussen innan jag inser jag inte har mina nycklar i fickan på jackan, tog ut dem imorse och la dem bakom en kassa dator. Börjar febrilt försöka få tag på min kusin. Mobilen var av. Loggar in på facebook på mobilen och skrev till henne där, come on hon är typ alltid online. Får ingen respons. Försöker hitta hennes mosters nummer på hitta.se men det funkade inte heller. Börjar få panik. Kliver av bussen, går fysiskt till hennes mosters lägenhet och söker igen på hitta med efternamn och gatuadress. Hittar hemtelefon, ringer och ingen svarar. Nu fryser jag dessutom. Äntligen svarar hon och öppnar. Får en mycket god espresso innan jag går hem. Blir vansinning på mig själv för att jag har tappat bort typ allt så gör en helgalen genomsökning. Hittar den borttappade halsduken, passerkortet (i plånboken jag hade med mig btw) och det enda som nu lyser med sin frånvaro är sladden till min digitalkamera. Den fanns på Mallorca som med lite otur är den kvar där.

Sen lägger jag mig och kollar på Gilmore Girls. Denna ständiga källa till skratt och tårar. Logan. Oh Logan. Du snygga, rika och omåttligt intressanta kille håller på och tar över Rorys liv. Vart fan är min Logan? Ringer klubban som är full som ett ägg. Han gick inte alls att prata med. Han gick och kräktes tror jag. Blir lite lätt desperat och ringer Erik. Finaste Erik är på munken men talför. Han berättar om Gotland och jag vill inget annat än att åka hem. Ibland är hemma det enda som gäller. Hemma får jag perspektiv. Här i Stockholm har jag dåliga vanor och gör inget åt det.

“They say the defintion of madness, is doing the same thing and expecting a different result”
The Hives – Try it again

Jag måste börja om och bygga nytt om jag ska kunna förvänta mig något nytt. Att bara åka med och acceptera är inte min stil. Har aldrig varit. Vet inte vad som inspirerat denna aptiska människa jag blivit. Gav jag bara upp någonstans?

Det måste ju ska gå och göra mera? Lycka måste gå att finna även i storstaden. Balans mellan jobb och egen tid vore en bra början. Det får inte kännas som att allt jag gör är att jobba. Det måste finnas plats för att vara.

Jag ska försöka sova igen tror jag.

Hives har rätt iaf, Im definately mad who thinks things will change on their own!