Jag orkade inte gå till jobbet idag. Jag hade ont i halsen och i huvudet. Hade faktiskt ont i hela kroppen. Jag kände noll lust för allting. Spenderade större delen av dagen i sängen. Såg på Gilmore Girls. Säsong 7 är tydligen sista säsongen och jag har snart sett slut på den. Det känns illa. Vill ha mera att gömma mig i. Det är nämligen jobbigt att befinna sig utanför Stars Hollow. Jobb, jobb och jobb. Ska livet verkligen inte vara mera?

Såg idag att jag spenderat 7 dagar i world of warcraft. Trodde ärligt talat det var mer. Det borde vara mer om jag någonsin ska bli lvl 70. Dumle och Lasse spelar säkert månader på samma tid jag spelar 7 dagar.

Shirly frågade mig till slut om jag jobbade idag. Det gjorde jag inte. Hon föreslog en fika och jag tänkte okej, att lämna huset känns bra. Städade först upp klädhögen på golvet och dammsugade lite. Åkte buss mot Sollentuna när nån tjej gjorde misstaget att visa busschauffören sin sms biljett när han inte var redo. Han sa högt i högtalaren åt alla att man absolut inte får göra så. Han hade trott hon var en bil och nästan panikbromsat så hon for ut genom rutan. Den chauffören hamnar på min topp tre lista över crazy drivers. Högst upp ligger ännu han som efter varje stopp sa åt alla med barnvagnar och extra mycket bagage att använda den speciella stoppknappen.

Kom fram och vi fikade och kollade runt i affärer. En stor fördel med att inte vara på jobbet, affärerna har öppet. Köpte Löfbergs Lila finaste espresso. Den ena var god, ska testa den andra imorgon. Har letat efter dem länge, hittade dem på Hemköp i Åhlens City huset. Yay för dem!

Åh glömde nästan galningen på Sandys. Han kom lite efter oss och satte sig vid bordet brevid. Han hade beställt te med massa mjölk i. Våran favvosandys kille kom med det och mannen började hälla socker i. Jag lovar det var halva burken med socker! Alltså löjligt mycket socker. Hela Sandys liksom tystnade eller försökte fortsätta sina konversationer fast mycket krystat. Sen fortsatte han med att smula sina chips innan han åt dem. Vem förutom honom som gillar smulor vet jag inte… Han sa ibland saker som verkade vara till oss, fast vi hörde dem inte. Sen stirrade han på oss en hel del. Han hade kostym och en väska som han ville skulle se viktig ut, satt med den nästan i knät. Det stod nått om El på den. Han fipplade runt med ett gäng papper och lyckades kladda ner hela bordet genom att lägga tesilen på en servett som genast blev genomblöt och sen gjorde resten av bordet blöt. Jag och Shirly skrattade så vi dog. Fast tyst. Det var mycket svårt att prata om annat.

Ska försöka sova nu.

Puss kram