Hej hej!

Med tanke på hur det här började borde jag verkligen hålla mig långt borta från den här bloggen med ämnet men jag kan inte hålla mig. För ett tag sen fick jag en kommentar till ett inlägg från en för mig okänd person. Kommentaren ledde till förra årets stora upptäckt av otrevlig sort. Vilket är varför jag skrev som jag gjorde alldeles nyss. Vill inte ge den personen nöjet att se reaktionen. Fast just nu är behovet av att skriva större så jag skriver ändå. *suck*

Jag är en självisk och inte fullt vuxen person. Jag tycker att världen kretsar runt mig rätt ofta. Jag är vad man kallar en krävande flickvän. Lätt. Jag känner till det. Någon uttryckte det som att jag har en “stor personlighet”, eller möjligen många små. Att jag har en tendens att ta över vart jag än är. Inte enbart positiv kritik, som ni förstår vart jag inte tjoande glad. Men det är så det är. Jag blir därför både avundsjuk och svartsjuk rätt lätt när jag känner jag inte får tillräckligt med uppmärksamhet. I förra årets stora nyhet så finns det plenty of room för båda sorters sjukdomar. Det finns ett barn. Jag måste faktiskt slå mig själv när tanken dyker upp att jag tävlar med ett spädbarn om uppmärksamhet. Usch, känner jag inte orkar skriva rakt ut alla detaljer så det blir bara kryptiskt och konstigt det som är kvar. Ska nog spela wow istället.

Blä för livets alla orättvisor iaf.