Skum låtrad som dök upp i skallen. Orkar inte ens googla saken. Den som vet vilken låt det är kan väl kommentera Första pris är ett stort grattis i nästa inlägg!

Lyssnar mycket på Kings of Convenience. Bra pojkar jag helt missat. Jonas på jobbet som tipsade. Akustiskt och värsta låtmälda röjet. Fiiiint som snus vet ni.

Iaf så antar jag textraden dök upp av en anledning. Älskar en pojke. Borde verkligen sluta tänka på honom som en pojke, men det låter antagligen finare än att säga man, för då tänker jag bara på någon som är vuxen, jättevuxen. Kille låter opersonligt. Ett totalt litet ilandsproblem tror jag. Han är bäst på många sätt. En total överraskning faktiskt. Men lycklig blev jag med tiden när vi lärde känna varandra. Det är också fint som snus. Men sen är det ju det där med två viljor. Att vara ung och vilja allt möjligt hela tiden mot att vilja bosätta sig och bygga bo plus att vi faktiskt har två olika viljor! Mycket svår balans. Ganska ofta löser det sig självt genom att man verkligen går åt varsitt håll eller träffar nån ny som passar bättre in och så vidare. Men när det inte löser sig självt då? Hur vet man när man ska stanna eller gå? Hur vet man när det är värt att kämpa på? Inte alls omöjligt jag träffar någon annan senare i livet jag kan tycka lika mycket om även om det så klart måste bli på ett annat sätt då ingen människa är riktigt den andra lik. Det kanske passar bättre då? Inte för att jag skulle överleva en sekund utan honom. Sitter hemma hos mig nu och det liksom bara kliar i kroppen. Vill springa ut genom dörren och ta första bästa buss hem till honom. Så tro nu inte jag vill lämna honom. Skulle avlida på fläcken. Är mer intresserad av frågeställningen. Det där med att älska någon så mycket att man släpper dem fria. Vad betyder det? Kan man göra allt man alltid ville göra och bygga det där hemmet?

Yeah. Nu är det dags att spela lite gitarr och kolla in om ritplattan funkar än. Har saknat den.

Puss.