och tittar på. Helt oförmögen att ingripa. Hur smart är man inte då? Ser precis vad som görs fel och hur orden missförstås. Men när man själv är där i liknande situationer gör man inte nödvändigtvis ett dugg annorlunda. I just det här fallet måste jag vara ganska ospecifik eftersom det dels inte är min historia att berätta och dels för att jag inte känner till alla detaljer. Men det stör mig något så fruktansvärt att jag inte kan låta bli att skriva ändå.

Det är två människor varav jag känner en och känner med den andra. De binds ihop av en hel serie unfortunate events. Till och med av en liten männsika. Det är två människor som brukade älska varann. Sen blev de oense och sårade. Kanske en smula bittra och självömkande. Saker blev inte alls som de tänkte sig. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att försöka umgås för den lilla människans skull med alla de där andra känslorna för varann i vägen. Men då jag faktiskt inte är i situationen så ser jag bara de enkla och raka lösningarna. De där lyckliga hollywood sluten.

Med lite tur behövs bara mer tid. Annars vet jag inte vad jag ska göra. Försöka medla funkar så dåligt då min plats i historien är så opassande.

Tänker avsluta med något helt annat. Vill verkligen jättegärna ha nagellacksborttagningsmedel och min chevré ost från Sollentuna. Jag är helt i valet och kvalet om jag ska sälja min dator och byta ut den mot en nyare. Jag borde gå med i facket. For future fights.

Sov gott mina nära och kära.

Ett stort och publikt hjärtligt tack går till Monsieur Cavediver för hans fantastiska och snabba ingripande i bloggkrisen jag hade innan idag. Nu är wordpress både uppdaterat och rosa.

Puss!