Idag skickade jag min finaste älskling till Norrköping med Bussgods. Hoppas den har en trevlig resa och kommer fram ordentligt.

Jag hade förberett mig ordentligt för att vara utan älsklingen genom att lägga in massa viktigt i min ipod touch. Jag hade trippelkollat så lillebror faktiskt kan köpa en ny älskling åt mig i USA. Allt kändes ganska bra i magen när jag lämnade Bussgods kontor vid centralen fast det är ett par månader kvar tills lillebror kommer hem.

Så hände det som inte får hända. Ipoden packade ihop. Det blir iof så ibland när man inte lyssnar på Apple och installerar 3djeparts skit så jag kan inte skylla på nån annan än mig själv. Jag har försökt få liv i den 3 ggr ikväll, har tagit så många timmar det inte längre känns värt att testa. Min hjärna är död och jag är bara arg och ledsen. Vore jag min far skulle jag ha haft sönder halva kontoret. För här sitter jag än. Hur lönt känns det att åka hem när jag inte ens har en dator? Här finns iaf ett par 100st att låna.

Livet till juni kommer bli långt och 90-taligt. Det var oändligt länge sedan jag inte hade dator och superbredband at my finger tips.

Kanske kan jag tänka bättre imorrn och orka läsa lite fler forumtrådar. Annars vet jag inte om jag kommer va kvar till 2009.

Puss kram. Vi ses på stan. Solen skiner iaf. Man får va tacksam för det lilla.