Idag blev ännu en dag jag kan lägga på the ever growing pile av dåliga dagar. Ibland faller jag ihop som ett korthus när det känns som att de är fler än de bra dagarna. Slaget är förlorat och det bränner i lungorna som inte får luft.

Jag är inte ombord på tåget. Vad som känns som infinite amounts av tid räcker inte till. Ligger efter. Står på jobbet och blir bara tröttare och tröttare och när jag äntligen får gå hem är jag helt slut! Visste inte att tristess i sig är så utmattande. Väl hemma ska jag försöka äta. Klockan som står så stilla hela dagarna rusar helt plötsligt i väg och det är sängdags straxt efter jag lagt ifrån mig gaffeln.

Gick inte till gitarrkursen idag. Har inte gjort nånting sen sist jag var där. Kommer helt klart ännu mera efter nu men orkade inte sitta där. Tårarna liksom kom från ingenstans imorse när jag insåg det redan är torsdag och jag inte lärt mig läxan. Pinsamt att förstöra för de andra som pluggat hårt.

Jag är inte redo för lördag heller. Högskoleprovet. Min chans att ta mig in på en utbildning. Har föresten sökt in på tre skolor nu, men vet fortfarande inte om det är vad jag vill bli, vad jag klarar av att bli.

Läggdags redan. Maten har knappt smält i magen som bara gör ont. Kunde knappt få ner min lunch heller. Vet inte vad den är ledsen för.

Puss kram vi ses på stan en annan dag.
Ida