Något av det värsta som finns måste vara ögonblicket efter något dåligt hänt av episka proportioner då man plötsligt inser var, vad och när allt gick fel! Det brukar dessutom, i alla fall i mina stunder av ovanlig klarsynthet, vara mycket detaljrikt, för att liksom gnugga in saltet i såren lite extra.

Det är inte alls lika hemskt att kunna skylla på någon annan, men när jag som nu, kommer fram till att det var jag som tog massa tokiga beslut, blir det sju resor värre, minst! Kommer jag någonsin lära mig av mina, vid det här laget överdrivet flitigt repeterade läxor?

Idag vill jag ligga i min säng, ja jag har skruvat ihop den igen, och tycka synd om mig själv. Kanske försöka komma fram till en ny plan. En 10 stegs plan kanske. Gillar de där artiklarna i tjej magasinen om 10 steg till rikedom eller vad det nu än kan vara. Men jag måste jobba. Det är inte mer än 3 timmar men ändå!

Allvarligt har jag funderat nästan hela veckan på vad som gick fel med mig. Kanske jag behöver professionell hjälp trots allt? Känns som de vanliga klyschorna jag ibland gillar att skylla mitt beteende på inte riktigt förklarar allt tillfredsställande. Dessutom kan man fråga sig hur länge man kan skylla på samma sak. “Åh jag är skiljsmässobarn och har flyttat massor! Det är därför jag är totalt kucko. Lovar!”

Äh get a grip, Ida. Livet håller på att springa ifrån dig. Du var mycket tuffare, coolare, starkare och en hel del annat ganska många år efter skiljsmässan. Måste ha varit efter Karlskrona och Australien som du gick riktigt vilse.

Vad hände med min frukost gröt? Smakar allt annat än gott! Jag är ju gröt expert! Sånt här får inte hända…

Jaja, jag har flyttat in i mitt lilla rum i Sollentuna på obestämd framtid, vilket min morbror nog tycker är ganska jobbigt eftersom han inte riktigt kan bestämma sig för vad han ska göra med den här lägenheten då. Jag har sökt en utbildning i Borås. Jag borde söka nytt jobb. Jag borde kanske söka nån utbildning här i närheten eftersom jag trots allt tycker det verkar väldigt jobbigt att flytta. Gillar inte det där med att kasta in handduken och börja om (igen!) på ett nytt ställe. Jag har pensionerat min dröm om att bli journalist. Sa nej till alla tre såna utbildningar jag kom in på i år. Tänker inte söka dem igen heller. Det är dags för mig att bli ett lamm i strömmen.

Nu ska jag slänga min gröt åt fanders och hoppa på en buss till stan. Restiden fram och tillbaka hit tar nästan lika lång tid som att jobba. Coolt va?