Igår var vi inte direkt sams, älsklingen och jag. Det urartade aldrig till något bråk men diskussionen var tillräcklig för att sabba sömnen för oss bägge.

Bägges sidors bästa argument lät typ så här: “Du varken pratar eller lyssnar” och “Du säger bara saker för att ge mig dåligt samvete”. En ganska underlig diskussion om inget alls.

Om jag ska anstränga mig lite för att se på vår diskussion från igår ur en annan vinkel så tar det inte lång tid innan jag inser vart skorna klämmer i bådas fall. Så varför är det så svårt att göra det som uppenbarligen löser allt?

Vi sitter fast i ett moment 22. Vi vill vara med varandra men varje dag tillsammans i den här lilla lilla lägenheten funkar inte. Alla behöver vi ju lite plats för oss själva ibland. Mitt problem är att jag inte känner mig hemma bland kartongerna i Sollentuna och alltså inte alls vill vara där. Han vill inte alls vara i Sollentuna som är en stor stor lägenhet jämfört med den här. Det är ju inte längre mitt inne i stan. Går inte att gå till jobbet..

Ska äta lite frukost nu och packa ner datorn. Finns väl inte mycket annat att göra än att hänga i Sollentuna ett tag. Får se hur det går med min nya hyresgäst där ute. Han har tjejproblem så vi kan kanske sitta där och vara en smula bittra tillsammans.

Laters.