Jag saknar dig så jag vill gråta. Ingen position är skön i den här sängen. Vrider och vänder på mig så mycket att bäddmadrassen nästan ramlar ner. Lägger alldeles för mycket värde i vad jag upplever om dagarna, är så uppe i varv att jag inte riktigt kommer ner på jorden igen om kvällarna när jag ligger här alldeles själv utan dina lugna andetag. Vill få ut mesta möjliga och känner hur jag misslyckas. Varför jag dessutom alltid vill gråta när jag ska kommunicera svåra saker med andra människor är för mig en gåta.

Men nu när jag klagat lite här känns det kanske en smula överdrivet. Jag gör ju sånt rätt ofta. Spinner upp i varv så mycket att jag tappar kontakten med jorden. Så det hade varit oändligt skönt att få krypa ner brevid dig. Du vet precis hur man fångar mig och håller mig stilla.

Men det är inte så många dagar kvar nu. 16 dagar. I can do it.