Jag har de senaste dagarna haft världens humörsvängingar, åh va kul, jag har fått mens för kanske första gången på 2 år. Damn you Cerazette för att ni slutat funka så där magiskt för en stund!

Många tårar har spillts men en ganska vettig diskussion fick jag ut av det hela. Kanske första gången någonsin jag lyckades tajma det hela rätt, ingen skrek eller somnade mitt i, horray! Det är samma slutsats vi kommit till så många gånger.

Jag måste ut härifrån.

Gamla hederliga ordspråket: If you love someone set them free! Jag är så emot det hela. Rädd. Så därför har jag aldrig faktiskt genomfört planen. Men nu finns det inte längre några alternativ. Det här rummet krymper mer och mer för varje kväll. Jag kan inte längre vänta.

Sorry, får fortsätta det här senare. Nu är det dags för tvättstugan.

Puss!