Reportaget börjar likna färdigt. Jag köpte kurslitteraturen jag ska tenta av nästa vecka, fast det gjorde ont i plånboken. Ska skriva en krönika nu snart. Det går framåt. Ständigt.

Fast ändå står det så stilla. Bor fortfarande inte riktigt här eller där. Nästan varje kväll där på hans axel känns allt så lätt och framför allt rätt. Men ändå händer det ingenting. Varför är det bara jag som vill?

Det värsta är att ni blir fler och fler som upprepar samma sak. Jag borde åka. Vänta ut honom typ långt där borta. Jag fick en post-it lapp* i söndags där det står att jag inte kan säga nej och att det framför allt gäller älsklingen**. Ja det är absolut brutal och naken sanning. Så bara för att jag tycker det är svårast i världen, är jag då fast i det här sirapslivet? I karusellen som går runt runt som ofta är riktigt kul men som alltid går förbi samma riktigt dåliga sträcka.

Det är tisdag. Livet lunkar på och jag tänker för mycket. Drog bort gardinerna och ångrade mig genast. Snö? But why! Kommer säkert att komma väldigt mycket för sent till skolan.

* Post-it lappar med “du är bra på och du är mindre bra på” kommer från Hyper Island. Nyttjades väldigt flitigt där.

** Hittade en asbra blogg genom en annan superbra blogg. När jag blir stor ska min blogg bli så där bra också!