Vi är i skolan väldigt sällan nu för tiden. Mycket egen tid att skriva på. Finns många som älskar det. Jag hör nog inte till dem. Har ingen ro att skriva verkar det som. Somnar gärna. Eller hittar på annat. Blir väldigt isolerad i alla fall.

Men nu till mitt ämne. När jag väl varit i skolan så slår det mig tydligt hur jag ofta hamnar utanför när vi inte ses på ett tag. Står gärna som något sorts fån och iakttar de andra. Vi är sedan länge tydliga grupper i klassen och jag har mina favoriter. Fast jag umgås inte nödvändigtvis med dem. Finns några som är duktiga på att glida emellan sina grupper och pratar glatt med alla. Utom mig. Fast det där är ju inte alls sant. Det är bara så det känns. Känner mig dum när jag kommer till någon och ska hitta på något att prata om. Låter oftast så falskt i mina öron. De andra pratar om partaj de varit på eller saker de ska hitta på och jag har inte så mycket att bidra med. Gillar ju inte ens partaj och tycker det är för skönt att va hemma och slappa för att orka ut och göra saker, igen med allt detta sovande jag håller på med.

Kom i alla fall hem efter en dag av sådana här lite lätt deprimerande tankar och säger då till mitt stöd här i livet att jag har galet dåligt med kompisar och att jag inte heller vet hur man skaffar sig såna. Han svarar att jag hatar folk för mycket och att jag är för gammal.

Blä.