Det riktigt kliar i hela kroppen. Små myror härjar runt precis under huden. Jag är irriterad. Frustrerad. Rastlös. Har slut på tålamod. Vill slåss, skrika eller kanske brottas.

Jag som var så på G när jag for hem efter terapisamtalet med Shirly (vi träffades för lite kaffe efter jobbet och jag babblade säkert sönder henne med allt möjligt). Skulle dammsuga lister och smeta cederträolja all over the place. Ett sista ryck mot äckelpälsängrarna innan jag ringer Anticimex. Jag skulle packa upp nån låda, smeta in skänken i avfärgningsmedel eller..
Att göra listan är så lång så det finns massor att avverka. Istället är det snart sovdags och jag har gjort exakt

ingenting.

Eller okej, jag har mätt några saker. Drömt om nya möbler och irriterat mig lite till på att jag hela tiden måste göra andra saker än att fixa min allt längre att göra lista. Har ju trots allt bott här i hela 2 veckor nu och har inte kommit långt alls. It’s all still a mess. Jag gillar det inte.

Imorgon efter jobbet har jag tvättid jag borde utnyttja väldigt väl (pälsängrar dör i torktumlar/torkskåp), fast jag vill mycket hellre åka till Ikea och hämta hem lite saker som jag inte tänkte på eller hade pengar till förra gången. Fast förutom Ikea kan jag behöva gå en runda på stan också, titta lite på skor och annat bra och ha.

Jag borde ut och springa för att bli av med klådan, men det är alldeles för sent för det nu, är alldeles för rädd där i spåret när det är sent och mörkt ute.

Söndagar är inte att lita på när man vill få saker gjorda, förra söndagen gjorde jag ju inte nånting heller, så vågar inte ens tänka på att hinna med mer än tvätten imorrn.

Så jag fortsätter väl att sitta här och klaga/gnälla.