Jag såg Ghosts of Girlfriends Past nyss. Det är en rätt så standard Hollywood romantisk film om en hopplös kvinnokarl som får besök av tre spöken natten före sin brors bröllop. En typisk intervention av stilen ey dude, dags att skärpa sig annars dör du ensam och ledsen. Så finns det en tjej med också förstås, hans drömtjej för att vara exakt. Han har bara inte förstått det riktigt än.

Jag fullkomligt älskar sådana här filmer men får ju alldeles orimliga krav på verkligheten. Hollywood borde verkligen betala för alla tjejers terapisessioner. Ingen kille kan rimligt leva upp till allt dravel de skriver in i sina manus. Det där happily ever after som verkar komma av sig självt i filmens värld är ju ingen dans på rosor i verkligheten. Förhållanden är ju kanske det svåraste som finns, kräver rätt hårt arbete och massor av jobbiga kompromisser för att fungera (eller har jag missat något?)

Så under eftertexterna när jag satt och smygtorkade några tårar över all kärlek och perfektion så hann jag ju bli både arg, ledsen och besviken på min stackars pojkvän. Som inte gjort just något fel. Förutom att inte vara här just nu med en banjo, det lite lätt härjade jag kommer dö om jag inte får vara med dig alltid utseendet och fina klyschor.

Note to self: Titta inte på romantiska filmer utan den där pojkvännen (eller en drös kompisar och massa choklad). Otroligt jobbigt att gå och lägga sig ensam efter en sån här känslostorm.

Note to self 2: Om jag bodde i USA skulle jag lätt dra hela Hollywood inför rätta. Någon måtta får de vara på deras galenskaper. Helt tråkigt kan det väl inte vara att titta på lite mera jordnära romantik?