Jag har skrivit här så länge att jag inte längre minns varför jag började. Jag har under åren skrivit om ingenting och om saker jag funderat på, grejer jag är ledsen över och annat jag är glad över. Hade från början nån väldigt vag idé om att det här skulle bli en välbesökt fantastisk blogg kring nått tema, men väldigt fort bytte jag ut min analoga dagbok och skrev här så nu kan jag inte kalla det här för nått annat än en spretig dagbok om allt och ingenting med texter av väldigt skiftande kvalitet.

Varför skriver jag här så alla kan se? Dels för att det är skönt att få ventilera saker och få höra folks råd, diskutera helt enkelt, men också för att jag vill hålla mina närmaste uppdaterade om stort och litet.

Jag är i och för sig väldigt duktig på att ringa en skara människor så fort nått händer och ta allt muntligt, men jag är både glömsk och ganska dålig på muntligt berättande. Jag tycker det finns en viktig poäng i att skriva ner saker på bloggen, kunna rätta till, strukturera upp alla tankar och komma tillbaka igen för att läsa en gång till och så vidare. Ska villigt erkänna att jag inte alltid lyckas förklara vad jag tänker så missförstånd är inte ovanliga. Men det är ju det som är det fina med min blogg. Jag kan lägga till förklaringar när det behövs. Det här är inte som en tryckt eller analog skrift som är vad den är för alltid.

Jag har inte vad jag minns publicerat massa personlig information om människor så de ska kunna känna sig uthängda, har inte heller bilder folk inte godkänt. Om jag gjort någon illa så har det aldrig varit min tanke och mening.

Jag är en pratig person, ringer som sagt alltid och diskuterar saker jag tänker på tills folks öron ramlar av och det är nog så det är. Kan inte ändra på mig utan att börja upphöra vara jag! Min blogg tycker jag om, tvingar ingen att läsa. Skriver jag något som stör/gör illa så tar jag tacksamt emot synpunkterna och för mer än gärna en diskussion om saken. Alla kan inte hålla med mig hela tiden, det säger sig självt, men med en dialog kan vi förhoppningsvis till slut förstå varandra.

Okej? Att gå runt och va arg på mig för nått jag skrivit är bara dumt.