Allt går i cykler här i livet verkar det som. Kommer det en film om krig så kommer det veckan efter några till, som exempel. Just nu är diskussioner om maten vi äter extra poppis. Jag ser med nyfikenhet Landet Brunsås på SVT play och lyssnar gärna på podcasts från SRs Matens Pris och det tycker jag att ni andra också ska göra. Men som Randi Mossige-Norheim, radiojournalist på SR, berättade för min klass idag, allt pågår hela tiden. Så när de här programmen om mat sen slutar gå och ämnet överges till förmån för nått annat så pågår ju samma saker ändå.

Men tillbaka till ämnet mat. Jag blir chockad att höra en del av vad de berättar, vad är det jag äter egentligen? Jag har lust att svära på att aldrig någonsin röra något halv- eller helfabrikerat igen. På att bli en mer medveten konsument och bojkotta dåliga varor och företag. Men det krävs så klart massa tid och ork för sånt.

Idag hörde jag i andra avsnittet i serien Matens Pris, att många av de svenska importörerna av soja och kött från Brasilien varken ställer krav eller vet om vad som försiggår där borta (och det verkar ju onekligen vara riktigt illa med bekämpningsmedel och regnskogsskövling). Kanske kan alla de här programmen som nu går i både tv och radio bidra till att våra svenska företag får upp ögonen och tillsammans med EU börjar ställa krav, fast särskilt troligt är det kanske ändå inte. Allt drivs ju ändå av pengar. Och billigt ska det va. Vi är helt enkelt inte beredda att betala priset för vettigt producerad mat.

Jag brukar själv köpa ekologiskt och rättvisemärkt osv där det går. Men med min begränsade ekonomi går det helt enkelt inte ihop alltid. Jag försöker undvika matvaror med massor av e-nummer i innehållsförteckningen. Inte främst för att e-nummer generellt är dåliga, utan för att jag inte gillar de tekniska innehållsförteckningarna. Varför kan det inte stå vad det egentligen innehåller?

I Landet brunsås gissar de att om vi la kanske 60-70 kronor på våra färdiglagade microrätter istället för dagens 20-30 kronor, så skulle industrin kanske kunna hålla en bättre nivå på maten råvarumässigt. Men vill vi det? För eller senare tror jag vi måste. Vi tänker för kortsiktigt nu och förstör för mycket.

Jag har ju sedan barnsben tyckt det är nått särskilt med att göra saker själv, men likt många andra sitter jag likt förbannat där med färdiglagad mat en del kvällar som mest innehåller majsstärkelse och mjöl. Jag tycker aldrig det smakar särskilt gott och känner ingen glädje av att äta sån mat, men har jag bråttom eller kom hem sent så har jag ju inte alltid valet att ställa mig och göra allt själv. Det är ju ett skämt att guacamolen som kommer färdig på burk innehåller 1,5 procent avokado när den jag gör själv är kanske 95 procent avokado. Eller att fiskgratängen med räksås totalt innehåller samma mängd som 2 räkor som då ska räcka till fyra personer.

Så som sagt, kanske kan alla de här programmen som nu diskuterar mat bidra till förändring. Åtminstone jag ska försöka bli en ännu bättre konsument hädan efter.