I tisdags skulle jag och min kollega Mikaela befinna oss på Arlanda runt 07:40 för att intervjua en flygvärd. Jag gick upp 05:30 och åt frukost, gjorde en macka att ha med mig och försökte vakna samtidigt som jag dubbelkollade inspelningsutrustningen. Tog ut bilen ur garaget och åkte till Häggvik och drack te medan jag väntade på Mikaelas tåg. För att ha bra marginaler tänkte vi oss att det skulle ta ungefär 30 minuter att köra från Häggvik, Sollentuna. Jag skulle hämta Mikaela vid pendeltågsstationen 06:55 men såg henne inte. Kanske fem över sms:ade jag och frågade vart hur långt hon kommit.

Hon ringde upp och lät så förtvivlad att jag inte kunde göra annat än tycka synd om henne och känna igen mig i paniken. Väckarklockan hade inte ringt och hon var kvar på Söder. Samtidigt gav jag upp. Tänkte vi hinner omöjligt, nu åker jag hem och lägger mig under täcket och glömmer det här. Fast Mikaela lyckades trolla. Hon var på plats i Häggvik kanske kvart i åtta och vi var på Arlanda nån minut över åtta och här mina vänner, blev vi båda övertygade om att mirakel faktiskt inträffar. Planet vår person skulle komma med var försenat och hade landat 08:00 (vi hade kollat på Arlandas hemsida på morgonen innan vi åkte utan att se något om förseningen). Vi stod i ankomsthallen ganska lagom som han kom ut!!!

Ibland har även jag lite flyt på tillvaron. Skönt att veta!