Jag stressar alltid upp mig när jag är sjuk. Är otroligt rädd för sjukvården. Nu i kanske 2 veckor har jag haft slemmig hosta, fast egentligen bara på morgonen och kvällen. Lite lagom konstigt och ganska jobbigt. Men igår när jag satt här med min fina pojkvän och kollade på Star Trek Voyager, så stressade jag upp mig igen. Hade ont bak i ryggen på ett ställe. En molande värk som fick mig att vilja gråta. Värken kom från ingenstans så klart och påminde hemskt mycket om den gången då jag hade njurbäckeninflammation. Min fina pojkvän stoppade i min en värktablett och sen somnade jag utan större problem av varken rygg eller hosta.

Idag vaknade jag vid 7 och hade då mycket mindre ont. Mer en vag känning. Ringde vårdcentralen som i princip sa att njae man brukar väl inte göra så mycket åt sånt här med så få symptom, vill du så får du ringa närakuten för vi har inga tider idag. Jag tog en till värktablett och gick och la mig och har nu lyckats sova bort nästan hela dagen. Ett typiskt Lindkvist beteende. Vi kan ju uppenbarligen sova bara precis hur mycket som helst när som helst. Tänk vad mycket vi missar när vi sover och sover! Jag bara la mig ner och somnade, fast jag var pigg. Lite läskigt, I tell you. Min superskill är att sova. Kommer knappast rädda världen en dag

Ifall någon nu är orolig kan jag meddela att jag inte haft feber alls och att det nu efter hur mycket sömn som helst knappt känns i ryggen men hostan är kvar.