Jag har nu några dagar varit hemma på världens finaste ö. Kan inte sätta ord på hur bäst jag mår här. Hur fint det är. Hur jag älskar. Jag åkte hit för både jobb och njutning och har fram tills idag mest njutit. Fick övningsköra lite motorcykel med min bästaste papps på en fin evighetsmaskin (eller Honda om ni hellre vill). Det går riktigt bra (om jag får säga det själv), fast jag knappt kört, men det är mycket mycket att tänka på. Jobbigast är att va så pass gammal att det förväntas jag planerar och fixar allt själv. Men det ska gå bra det med. Jag förvånar mig själv. Vem trodde liksom att jag kunde hänga med pappa hem i regnet? Fixar jag det, så fixar jag väl att ordna fram ett körkort!

Jobbade lite idag med en trasig kamera. Grattis Södertörn. Än en gång har ni lyckats sabba en annars bra inspelning (okej då, jag snubblade över stativet en gång och lyckades vifta med händerna i bild nån gång men att ljudet inte fungerade satte verkligen pricken över i:et). Jag tror det blir okej ändå, eller det måste, kan inte göra om. Åker nog hem på torsdag. Verkar som att vi ligger lite efter i min grupp.

Måste lyckas ta några kort också. Nått alldeles speciellt med ljuset så här års. Varje kväll har dimman nästan gjort det omöjligt att se solen gå ner, blir alldeles omöjligt att beskriva detta vita fluff med några få solstrålar som når igenom men kanske fastnar det på kort. Det är så grönt och blommorna står och niger i vinden. Ikväll tittade vi på Avatar på en tv framför ett stort fönster ut mot den där solstuckna dimman. Lyssnar på 30 seconds to Mars, Kings and Queens.

Har hälsat på några av mina favoritmänniskor och druckit kaffi till höger och vänster. Är glad att se att de flesta mår bra här nere. Jag har fått supergod mat och kört min fina bil. Den gick sönder, men tro’t eller ej så fixade jag den nästan själv! Fegade ur och lät en gammal vän fixa det sista lilla (ni vet hur man kämpar med syltburken bara för att ge över den till en karl som så klart får upp den på en gång). Men nu vet jag bilen går ett tag till, för så lite som 28 kr dessutom. Det var dessutom mycket kul att se honom igen. Var ju ett par år sen, men det syntes knappt på honom.

Vill både åka hem nu på en gång och aldrig nånsin åka igen. Saknar min andra hälft. Den där långa typen med smilgropar som aldrig gör precis som jag vill, men alltid får mig att skratta. Om bara han älskade min ö som jag gör.