Livet känns som en enda lång uppförsbacke nu. Idag blev jag lurad, allt planade ut för en stund och jag tänkte: oh jippie, nu blir det nog nerförsbacke…

Men nä. Ganska raskt vände allt uppåt igen och blev tungt och jobbigt. Motgångarna liksom staplar sig på varandra. Har jag tagit mig över ett hinder så hittar jag genast fler och högre.

Usch, säger jag bara. Fortsätter det här året så här vill jag nog inte vara med. Jag menar lite medvind kan man väl få ha ibland? Måste varje dag vara en kamp?

Hemtenta, frilansjobb, extrajobb, skoltidning, föreningsfix, socialt liv, motorcykelkörning, pengar och sömn. Det där är vad jag jonglerar med. Inte så mycket kanske. En del är lätt, annat svårt. Enda som helt försvunnit och inte finns med i bilden är tid för mig. Sitta och ta det lugnt. Andas. Träna kanske. Istället blir jag sjuk, hostar och snörvlar. Oroar mig, sover sämre, äter sämre. Prioriterar framför allt som en.. kråka/kratta/idiot?

Nä nu ska jag sluta vara bitter och deprimerad. Torka tårarna och bita ihop. Har mycket att få gjort idag.

Laters.