Jag vill, alltså VILL, verkligen tro på att allting löser sig, men oroar mig alltid alldeles för mycket över saker jag inte ens har kontroll över.

Jag vill tro att det lönar sig att vara snäll och generös (fast det sista har jag ibland svårt för).

Jag tror att mat man gillar och lagar själv med vettiga råvaror är bra för en (mestadels handlar den här filosofin om muffins men det händer att jag rullar egna köttbullar också).

Jag vill tro på att jag är bra och duger som jag är. Men som för många andra har jag bättre och sämre dagar.