Den första vet jag inte om jag minns faktiskt. Jag minns när jag var yngre och tokkär och hade fjärilar i magen för minsta lilla hålla handen-incident. Jag minns hur otroligt kär jag kunde vara och hur fort det kunde gå över. Jag minns hur ledsen jag kunde bli.

Jag minns hur första gången kunde vara världens jobbigaste. När tänderna krockade, eller något annat inte stämde riktigt. Det där med att kyssas var minsann inte lätt. Jag läste Bert och Kropp och Knopp. Testade att hångla med en tomat. All osäkerhet och nyhetens behag. Hur orkade jag hångla i timmar? Tur det inte fortsatte så där…

Jag minns vissa kyssar väldigt mycket mer än andra hur som. Jag var i ett hus när natten just börjat ramla över till morgon. Jag var inte särskilt nykter eftersom festen och deltagarna just börjat somna in. Jag stal kyssen i köket eller om det var i trappan till övervåningen. Han var världens mest svårflörtade kille och jag ville så gärna att det skulle bli vi två, så fick verkligen ta saken i egna händer. Jag minns så väl hur håret nästan reste sig i nacken, fjärilarna härjade i magtrakten och hur jag nog svimmade lite grann inombords. Där, en stund, var allt perfekt.