Ute är himlen vit, eller möjligen grå. Här inne sitter jag med samma gamla vanliga växande ångestklump i magen. Hur kan jag sitta här och veta att jag måste göra vissa saker och ändå vägra att göra dem? Galet I tell you.

Tror det mest beror på att jag inte gillar att jobba själv. Överlag verkar jag inte gilla att vara ensam överhuvudtaget längre. Jag drömmer om ett litet kontor med några arbetskollegor där vi kan hjälpas åt att dra in uppdrag, bolla idéer och peppa varandra. Det skulle vara så otroligt skönt med någon som håller mig i handen ibland och lyssnar på mina idéer intresserat och som samtidigt kan sparka på mig när jag slöar för mycket. Finns det några sådana människor där ute så ring mig vettja!

På tal om något helt annat:

Min knöl ska få vila från doktorn några månader, hon vet helt enkelt inte vad hon ska göra med den och jag är frisk enligt alla testresultat. Så det var ju på ett sätt skönt, men störigt att jag fick lägga ut så himla mycket pengar på tester den här månaden. Kunde gott ha behövt dem pengarna till mat istället.

Var ute på skattjakt igår med Linda. Testade på geocaching. Det kan varmt rekommenderas. Allt som behövs är en gps eller en mobil med gps och ett konto på geocaching.com. Det ligger cacher överallt och det verkar vara många som smyger runt och letar för loggarna var fulla med datum och användarnamn. Vill ut och leta efter fler, men får väl försöka tvinga mig själv att jobba lite först.