Jag gick på smultronjakt med farmor. Vi gick genom terrängen och jag fick krypa under ormbunkar och jaga bort flugor, mygg och allt möjligt i jakten på de små röda bären. En hel liter fick vi ihop och hade vid det laget kommit en bra bit ifrån våra cyklar. Farmor och jag hittade inte ens stigen så vi fick ta oss fram genom enbuskarnas stickiga ris. Var nära flera gånger att jag tappade ut alla smultronen igen. Farmors hund Fajja började gräva vid en stubbe och när farmor drog bort henne såg vi en rädd igelkott. Förhoppningsvis oskadd. Vi hittade till slut stigen och cyklarna och åkte hem och mumsade.

Hittade en krypande liten fästing på mig efter allt härjande i terrängen, som tur var hade den inte bitit sig fast så jag eldade upp den och kröp i säng. När jag vaknade dagen efter hade farmor stoppat de smultron som blev över i en rulltårta. Oj, det var nästan det godaste jag smakat. Det är som tur är fika hos farmor ofta så jag fick smaka flera gånger innan den var slut.

Livet i all sin enkelhet kan vara riktigt fantastiskt. Lugnt och skönt och mumsigt.