Att sticka huvudet i sanden och tro att saker ska lösa sig av sig själva. Den taktiken har jag haft i ganska många dagar nu. Men så ibland avbryts det inbillade lugnet av paniken och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kan liksom inte tänka alls och vill så himla gärna stoppa ner huvudet i sanden igen.

Men jag kanske ska köra pomodoro-tekniken idag och faktiskt försöka få något gjort. Vore ju så himla bra. Jag kan ju skriva listan på saker jag ska göra och bara börja i den ände som känns lättast.

Annars är det ganska precis 8 arbetsdagar kvar på GT. Sen tänker jag skynda skynda hem till Stockholm och ha pusskalas. Jag har inte sett honom på ganska precis en månad. Det riktigt värker i kroppen.