Archive for the ‘ Vardagsliv ’ Category
Det har varit dåligt med bilder här på sistone. Här kommer några från min promenad igår. Bland annat ett litet bidrag till Mickes fotoutmaning.
Ps. Jo jag vet, jag skulle jobba lite, men istället gör jag sådant här. Ds.
Ute är himlen vit, eller möjligen grå. Här inne sitter jag med samma gamla vanliga växande ångestklump i magen. Hur kan jag sitta här och veta att jag måste göra vissa saker och ändå vägra att göra dem? Galet I tell you.
Tror det mest beror på att jag inte gillar att jobba själv. Överlag verkar jag inte gilla att vara ensam överhuvudtaget längre. Jag drömmer om ett litet kontor med några arbetskollegor där vi kan hjälpas åt att dra in uppdrag, bolla idéer och peppa varandra. Det skulle vara så otroligt skönt med någon som håller mig i handen ibland och lyssnar på mina idéer intresserat och som samtidigt kan sparka på mig när jag slöar för mycket. Finns det några sådana människor där ute så ring mig vettja!
På tal om något helt annat:
Min knöl ska få vila från doktorn några månader, hon vet helt enkelt inte vad hon ska göra med den och jag är frisk enligt alla testresultat. Så det var ju på ett sätt skönt, men störigt att jag fick lägga ut så himla mycket pengar på tester den här månaden. Kunde gott ha behövt dem pengarna till mat istället.
Var ute på skattjakt igår med Linda. Testade på geocaching. Det kan varmt rekommenderas. Allt som behövs är en gps eller en mobil med gps och ett konto på geocaching.com. Det ligger cacher överallt och det verkar vara många som smyger runt och letar för loggarna var fulla med datum och användarnamn. Vill ut och leta efter fler, men får väl försöka tvinga mig själv att jobba lite först.
Har fått svar från doktorn i ett brev att mina lungor och mitt hjärta är friska. Sen stod det en anteckning i hörnet “Allt ok”. Jag fick ringa idag och fråga en sköterska vad det betyder. Hon sa att doktorn kan ringa upp mig först torsdag nästa vecka. Jahapp. Undrar om jag kommer ihåg mina frågor då?
Annars sitter jag just nu hemma som i ett litet vakuum. Tiden går så ohyggligt fort och jag har så lite tid till det jag verkligen vill göra. Gör som jag gjort i alla år och gömmer mig en i lång och tjock bokserie om sanningens svärd istället för att sitta och känna all ångest och oro över saker jag ändå inte kan göra något åt. Bokserien har börjat spåra ur lite, men vad gör det när det är massor av volymer kvar. Jag borde träna, umgås med fina vänner, jobba strukturerat och slippa stressen inför varje deadline (frilansandet kan mycket möjligt ta livet av mig annars). Jag borde städa, sortera och ordna. Gå på fotorundan som jag längtat efter så länge. Spela någon av de sjuttioelva spel jag tycker är så kul. Se de där två utställningarna som verkar så bra. Baka!
Jag käkade äggmackor till middag och en överbliven råraka. Det var mycket gott var för sig. Borde diska och damma. På massor av ställen är mina fina svarta möbler grå.
Bleh. Imorgon är en ny dag.
Ida.
Hej kompisar!
Jag har haft en bisarr vecka. Tror faktiskt jag är helt chockad av allt. I tisdags var jag hos doktorn (efter att ha väntat i flera veckor på en tid). Jag har en liten knöl under örat, bredvid käkbenet som jag ville kolla upp, eller blev tvingad att kolla upp. Läkaren tyckte den verkade “snäll” men skickade mig ändå till Radiumhemmet för en punktion. Jag åkte dit direkt efter och en kvinna stack en nål i min knöl och hämtade ut något. Läkaren hade sagt att hon brukar skicka brev med besked och trodde att hon skulle kunna skicka att allt var bra. Men istället ringde hon igår och lämnade meddelande på mitt telefonsvar att min knöl fortfarande är snäll men att den är infekterad och att jag skulle komma in igen idag.
Sagt och gjort. Idag berättade hon att provsvaret från Radiumhemmet kunde ha ett flertal olika diagnoser och att vi nu skulle beta av listan. Jag fick lämna blod (vågade inte alls titta på hur mycket, men satt där i evigheter och lämnade rör). Jag vinglade ut därifrån lite lätt grön och fick åka vidare till nästa ställe för en lungröntgen. Har aldrig röntgat något annat än mina tänder. Fick ställa mig halvnaken mot en skärm och de tog en bild rakt framifrån och en från sidan.
Nu håller vi tummarna tycker jag. En del av deras möjliga diagnoser lät otrevliga även om jag så klart är väldigt glad att knölen är en snäll en.
Ida.
Den här påsken försvann alldeles för fort. Men den innehöll sol, lata dagar, godis och god mat. Så jag ska väl inte klaga att det är tillbaka till vardagen som gäller nu (fast kom igen, redan?).
Har ett gäng bilder från dagarna som gått som jag borde lägga upp här, men jag har tyvärr inte orkat lägga in dem i datorn än. Så senare kanske.
Jag har börjat kolla på den absolut sista Star Trek-serien Enterprise. Jag är som alltid ganska skeptisk i början. Tar tid att ta till sig en ny kapten. Det är dessutom galet sorgligt att allt snart är slut. Men det får nog bli Battlestar Galactica efter det här.
Må så grankott!
Läste att min iPhone hjälper mig att komma ihåg vart jag varit. Laddade hem programmet iPhoneTracker och tittade efter.
Jag har, som ni ser, på riktigt varit på Gran Canaria. Det var inte en dröm fast det känns så nu. Min och Mickes roadtrip till Malmö och Karlstad är med. Uppkörningen i Gävle också. Största pricken är där den rimligtvis borde vara, i Stockholm.
En lite närmare bild över mellansverige. Jag måste säga att jag är lite förvånad dock. Det syns knappt alls att jag varit i Edsberg med det här programmet. Men det verkar som att iPhonen triangulerar min position mot mobilmaster, det är inte lika exakt som gps-funktionen men inte heller lika batterikrävande. Ibland blir det alltså fel. Det finns pluppar på platser jag inte varit, Öland till exempel. Jag har inte varit där på otroligt länge och den här informationen är max 10 månader gammal (iPhonen började samla in informationen i och med uppdateringen till iOS 4).
Nåja, vad jag förstår delas inte informationen med någon så jag oroar mig inte än. Ska bli spännande att höra Apples kommentar till det här dock.
Må så grankott!
Ibland vill jag inget hellre än att vara någon annan. För en del verkar ha det så himla bra och jag blir så avundsjuk. Ibland tycker jag att jag inte duger någonting till. Att det inte tjänar något till att försöka ens för alla andra är så bäst. Ibland känner jag mig ensammast. Rent av övergiven. Ganska ofta får jag tårar bakom ögonlocken som bränner och en stor klump i magen. Då önskar jag inget hellre än att vara liten igen. Ni vet, då man kunde sitta i knät och bli smekt över håret. Ibland orkar jag inte med att vara stor och redig. Ofta känner jag oro över allt och ingenting.
Ibland känner jag att jag inte gör tillräckligt. Att jag slösar bort mitt liv. Och då får jag genast panik för livet känns så kort och jag vill så himla mycket.
Ibland blir jag helt handlingsförlamad av allt jag skrivit om ovan. Ligger bara och tittar i taket och blir samtidigt så himla stressad över saker jag skulle kunna göra istället.
Jag önskar så innerligt att det gick att koppla in några kablar i kroppen och trycka på några knappar så allt blir bra. Ominstallera eller uppdatera något bara.
Hur ska man tolka det här?
Må så grankott!
Ida
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag har fått en fotoutmaning i retur från Micke, “Shitty City”. Tanken är att jag ska fota hur folk skräpar ner här i mitt område. Han har redan visat upp Solnas fulare sidor.
Men nu när våren är på frammarsch och jag sett:
Ida
- Posted using BlogPress from my iPhone
Imorse vaknade jag på Östermalm och längtade efter två saker. Frukost och min balkong. Så jag frågade herrn bredvid om vi inte skulle brumma med bilen hem till mig och få bägge delarna. En stund senare satt vi i bilen på väg. Har aldrig sett honom klä på sig så fort innan morgonkaffet. Bäst kan man likna honom vid en zombie i normala fall, men jag antar han längtade mycket efter både bacon och sol.
Hemma i Sollentuna bjöd jag mig själv på amerikanska pannkakor medan herrn fick bacon och ägg. Samt kanske det viktigaste, fransk rostat kaffe färskt ur kaffekvarnen med lite skummad mjölk på toppen. Det dröjde heller inte länge innan balkongen var dränkt i sol. Så där satt vi och mös. När hungern nästa gång gjorde sig påmind gjorde jag en kylskåpsrensning. En tallrik köttfärsgratäng och en tallrik broccolisoppa senare var vi nöjda en stund till.
Jag har velat ha nya skor ett bra tag och igår gick jag ut för att leta. Det slutade med att pojkvännen fyndade men inte jag. Vi gick bort till Stinsen idag för nya färska tag i butikerna, det är en två kilometers promenad på ett ungefär. Egentligen tänkte jag köpa ett par Converse, men jag fyndade lite på Skopunkten istället. De blommiga skorna kostade hela 24,50. De kan jag gott slita på ett tag nu medan plånboken är så smal. Vi gick hem igen glada i hågen och somnade lite i solen på balkongen igen. En så galet bra dag I tell you. Mer sådana tack!
